Intet nytt på Arbetsfronten. Det är synd att en ungdom som jag själv som verkligen vill arbeta inte kan få något jobb eftersom jag är "för ung" eller "för oerfaren". Egentligen betyder det väl "för mörkhårig" eller "för 'rebellisk'". Och jag kan anse mig själv vara både det ena och det andra.Men jag kommer aldrig att sluta vara på det sätt som gör mig tillfreds med hur jag är som person. Jag kommer fortsätta ha mitt hår i konstiga färger och frisyrer tills jag skulle känna mig tillfreds med att ha en mer dämpad frisyr. Men de här åren är uppmärksamhetens år. Se på mig, jag som inte kan någonting för att ingen låter mig lära! Se på mig, som aldrig kommer att få ett arbete eftersom jag inte har någon arbetslivserfarenhet! Se, hur jag kämpar mig igenom dagarna med meningslösa tidfördriv! Det är vi som slår ner pensionärer, rycker deras handväskor på Netto och det är vi som skapar ett kriminellt land. Vi är det dåliga umgänget - samhällets baksida. Eller är det inte så? Vill du säga emot mig? Be my guest!Det spelar ingen roll hur man ser ut eller vad man lyssnar på för musik, varenda person som är tillräckligt målmedveten har en kompetens och borde få en chans. Om de vill ha den.Och ja, jag är medveten om det rådande arbetslösheten och bostadsbristen. Och jag förstår att de som sitter i den positionen inte valt det själva. Men vi som KAN och vi som VILL, som har chansen, varför låter ingen oss ta den?Jag hatar samhället.

Oj oj, så var man på Mest aktiva bloggarna-listan...! Aaaaah... Det känns gött att inte ha så mycket till liv ändå. Även om det är typ någon plats på 40, men det gör ju ingenting.Nuuu... Vad skulle jag göra? Platsbanken. Ah.

Det blåser storm ute och vardagen kämpar hårdare och hårdare för att nå mitt rum och mitt liv. Men jag fortsätter att säga nej.Känner mig lite ond som får Nordh att komma hit i det här vädret, han är sjuk och allt. Men det är värt att plåga honom för en tid egen lycka. Så det så.Tänk om man orkat hyra en film. Jag tror att det är negativt för mig att sitta hemma så mycket som jag gjort i helgen. Det får mig att reflektera över allt jag gjort och framför allt borde göra. Samtidigt som det gör mig lat och vansinnig.Men den här dagen tar priset för tråkigaste dag någonsin.Antar att det löser sig det med.Ska kolla runt på platsbanken nu.

Oj oj oj, så tidigt ute jag känner mig. Det knakar i fönstren här och det verkar som om vardagen försöker tränga sig på. Ett ganska märkvärdigt vis att försöka på. Med tanke på tillståndet jag somnade i igår så borde jag inte vara vaken förrän om tre timmar. Men det här fungerar. Kropp och huvud fungerar som de ska och inga biverkningar har förekommit.Jag har också märkt under de senaste månaderna att jag, vid alkoholintag, finner mig själv tycka om vissa personer mer än vanligt. Och det är inte så att jag helt plötsligt älskar alla utan det är så att jag är på en jämn nivå med alla som när jag är nykter, förutom Nordh som jag tänker på lite extra och saknar lite extra. (Sen tänker jag på Charlie som fan, men det räknas inte med spöken.) Jag klarade gårdagen utan vidare pinsamheter och utan några utskällningar. Det var hur skönt som helst. Och välbehövligt. Men idag ska verkligheten komma ikapp igen som vanligt. Har min Korn-tröja på mig idag, eftersom jag sov i den. Jag har inte kommit längre liksom. Jag gillar Korn. De var helt underbara i Lisebergshallen! Liveband är helt underbart.Eftersom jag inte riktigt vaknat än märker ni nog att det jag skriver blir ganska osammanhängande. Men det är okej, jag är inte speciellt sammanhängande i verkligheten heller. Men jag kan få det att verka så i text. Så lögnare kan man kalla mig. Bedragare.

Jag ska snart återvända till "Gone in 60 seconds". Ligger och halvsover i soffan så gott jag kan. Djupt uttråkad och tröttare än jag varit på länge. Inte "jag är irriterad och trött på världen"-trött, utan "om jag faktiskt stängde ögonen hade jag vaknat om tre veckor"-trött. Det är inte fel, skönt att vara såhär trött för en gångs skull. Å andra sidan har Daniel varit här ett tag medan mamma och Nocke... inte varit här. Och med det menar jag att jag druckit tillräckligt för att vara så trött att jag kan sova.

Äta. Mmmm... Jag var på Hemköp. Nu är jag hemma. Nu har jag sallad. SALLAD!!! Förstår ni hur gott det är med en riktigt fin sallad, som man fluxat ner i en bunke, och bara ta en gaffel och slafsa i sig varenda majsbit? Det är livet.

Så sjukt mycket man skrivit på bara två dagar.Jan Guillou, släng dig i väggen.

Jag får huvudvärk av det här, jag skojar inte. Jag börjar bli hysterisk, galen, helt tokig. Men det är väl okej. Jag har borderline förstår ni, så man vänjer sig vid de här jättehumörsvängningarna efter ett tag. Ni kanske inte gör det, men det bryr jag mig inte om. Här är det jag som räknas.Jag är orolig för pappa. Som ska hamna i fängelse i februari nu. En månad. Han klara sig nog, det är förmodligen inte första gången..! (Jag känner hur min framtid ser ljusare och ljusare ut.)Jag har dessutom några naglar som börjar bli för långa för att jag ska kunna skriva normalt på både mobilen och på tangentbordet. Jag sparar på dem bara för att jag aldrig haft långa naglar någonsin.Nu lyssnar jag på Devendra Banhart. Han har en röst och ett gitarrspel som gör mig alldeles i extas. Alla blir lite lite bättre och jag blir lite lite mindre bekömrad för varje sekund som går liksom. Så jag är glad.Glad igen? Vad ÄR det här. Åh ibland vill man ju bara strypa sig själv. Men det är lugnt, det är gött. Bättre glad än helt förtvivlad. Snart dags att dra sig till Hemköp tror jag. Ut i kylan.Don't dress in those rags for me, I know you are not poor.Jag har massvis av saker att göra.Men jag väljer att gå till Hemköp. Jag kan inte vara rätt ställd.Eller?Jag är skadeglad. Också. Glädje i all ära, men skadeglädje tar alla pris. Det handla inte om "att skadeglädjen är den enda sanna glädjen" det handlar om en känsla som på något socialt acceptabelt sätt låter oss skratta andra människor i ansiktet. Men hursomhelt, jag är skadeglad, jag har befogenhet till detta.Men just nu är jag mordbenägen.Och rufsig. Eftersom jag har vax i håret..!